Tjabatjenahallå. Ja vi har ju gjort så att onsdagar är dagen när jag ska svara på alla saker som har skickats till mig som kräver lite mer tid än en wallpost på facebook eller så. Så idag har jag svarat på mail och gjort mina läxor och varit allmänt duktig. Jag har tillochmed hunnit äta två chokladfluffsaker och lite vindruvor. Fast att jag har gjort allting som egentligen tar tre timmar på snart sju är inte okej. Men jag kände inte för läxor när jag kom hem. Idag hände det någonting som gjorde mig väldigt glad som jag tänkte ”åh, det ska jag skriva om i bloggen” men jag har glömt det, tyvärr.

Men, mina vänner. Idag har jag för första gången gått till fots i byn jag bor i! Det är första gången jag går utanför grinden annat än när jag väntar på skolbussen (eller nej, i lördags gick jag tvärs över gatan till grannen). Det är bil som gäller här, förstår ni. Jag gick en mycket lång och stärkande promenad på säkert 200 meter till brevlådan och tillbaka. Det var nämligen viktiga kvitton till försäkringskassan som skulle hem till Sverige. Tyvärr gick mina frimärken åt till det, så innan någon annan av er kan förvänta er brev (som tillexempel Lana som skrev ett jättefint långt brev till mig och dessutom bifogade en påse bilar), måste jag ta mig till posten och köpa fler. Det kan hända imorgon, det kan också hända om en vecka. Men den som väntar på något väntar aldrig för länge!

Jo vill ni veta en dålig sak också? HADOPI.

Nu tycker jag det ska vara mat snart för jag är hungrig och har ont i huvudet.

Bisous!